|
Svinavel på Råbelöf:
Konventionell uppfödning
med djuromsorg i centrum
Råbelöfs svinuppfödning drivs enligt konventionell metodik och med
djuromsorg och djurhälsa i centrum. Stora insatser har gjorts och
görs för att ge djuren en god livsmiljö när det gäller luftkvalitet,
foder och vård.
Djurrättsalliansens
attack på den konventionella svinuppfödningen har haft stor
genomslagskraft. På deras hemsida visas en film med hemska exempel
på vanvård. Man måste komma ihåg att syftet med kampanjen är att
skrämma människor från att äta kött. Därför har man sökt och valt de
värsta exemplen på lidande i de ca 100 svinstallar man tagit sig in
i under två års tid.
För konventionella uppfödare, som svarar för 99 % av antalet
producerade grisar i Sverige, kan det vara viktigt att hålla fram
två fakta:
• Friska grisar, fysiskt och psykiskt, är en förutsättning för att
tillväxten ska vara snabb – en nyckelfaktor för en ekonomiskt rimlig
produktion.
• De allra flesta djurskötare har valt sitt yrke för att de tycker
om djur. Det är människor med hundar och ibland hästar och som har
djurens bästa som fokus.
Många av de stallar Djurrättsalliansen har besökt är stora och
innehåller tusentals djur. I Råbelöfs stallar vistas vid varje
tillfälle ca 7000 djur. I en så stor population finns det
naturligtvis grisar som skadats, t ex av svansbitning, grisar som
dör och kanske en och annan som smutsat ner sig. Det viktiga är att
man eliminerar lidande så snart som möjligt – med hjälp av adekvat
vård eller avlivning. Och det sker på Råbelöf – sjukboxar finns i
alla avdelningar.
I andra länder kuperas svansarna för att man ska slippa
svansbitning. Det är något vi inte gör i Sverige. I stället
förekommer svansbitning i alla besättningar, även hos de ekologiska.
Orsaken kan vara trängsel i boxen, för lite eller felaktigt foder
eller andra störningar. Självklart åtgärdas problemen så snabbt som
möjligt när de uppstår och skadade grisar tas om hand för vård.
Luftkvaliteten har varit i fokus för Djurrättsalliansens
studier. På Råbelöf har gjorts mycket för att få så god luftkvalitet
som möjligt. Ventilationen har god kapacitet och är till största
delen tyst. Dimspridning tar hand om dammet i luften. Och i
suggstallet kyls gödseln för att minska ammoniakavgången.
En annan synpunkt har gällt mängden strö. I Råbelöfs system
används den mängd strö grisarna behöver. Men det är inte mängden
strö som är huvudsaken. Det är grisarnas välbefinnande. På Råbelöf
hålls golven i de flesta boxarna torra med hjälp av golvvärme.
Såväl smågris- som slaktsvinproduktionen är ansluten till
Svenska Djurhälsovårdens hälsoprogram vilket innebär kvartalsvis
analys av hälsoläget. Genom att också veterinär används som
rådgivare är det ofta besök av veterinär på gården.
I konventionell uppfödning lever grisarna hela sitt liv inomhus.
I kravuppfödning ska grisarna ha möjlighet att gå ut. Men då är det
ofta en betongplatta som gäller. Marken håller inte för grisarnas
bökande.
Valet mellan konventionell och ekologisk uppfödning är i
mycket en kostnadsfråga, något som syns i varje livsmedelsbutik. Det
finns dock ingen som med vetenskapliga metoder kunnat finna någon
kvalitetsskillnad i köttet de olika metoderna emellan.
Hänsynen till växthusgasutsläppen borde också påverka
bedömningen av de olika metoderna. Den i svensk debatt svårt
missbrukade FAO-rapporten från november 2006 om köttproduktionens
påverkan på klimatet syftar främst till att peka på metoder för
minskning av utsläppen. Viktigaste åtgärd är att gå över till mer
intensiv uppfödning så att man får ut mer kött och mer mjölk per
gram växthusgasutsläpp. Och här är den konventionella
svinuppfödningsmetoden överlägsen alternativen. Och som
köttproducenter är svinen mycket effektiva. Endast med kycklingar
får man ut mer när det gäller omvandling av växtnäring till
högvärdigt animaliskt protein.
Råbelöf levererar friska djur med få veterinäranmärkningar
och med en minimal användning av antibiotika. |